måndag 6 oktober 2014

Fyrtio dagar utan skugga av Oliver Truc


Originaltitel: Le Dernier Lapon
Sidor: 447 (Inbunden)
Recensionsexemplar: Ja, tusen tack till Piratförlaget
"Kautokeino, Lappland. Polarnatt och iskallt. Snart ska solen stiga igen, efter fyrtio dagar av mörker. En flera hundra år gammal trumma har nyligen återlämnats till ett museum oh det sägs att trummans kraft kan hjälpa nåjder - samernas schamaner - att kommunicera med de döda. Under mörkrets sista timmar stjäls trumman. 
Kort därefter hittas en renägare mördad med öronen avskurna. Klemet Nango och Nina Nansen på norska Renpolisen tror att det finns en koppling mellan stölden och mordet.
Det står snart klart att inte alla vill att deras efterforskningar ska lyckas. Och de möter kyla och motstånd från både natur och människor innan de kan ta upp jakten på en mördare."
 Här uppe i Norrbotten börjar mörkret smyga sig på, kylan kommer närmare och vissa mornar när jag är ute med hundarna biter det verkligen i huden när kallare vindar drar förbi. Så vad passar väl bättre än att läsa om polarnätter, isande kyla och norrsken som dansar över himlen?

Jag tycker verkligen om den här boken! Det är spännande och intressant samtidigt. För samtidigt som utredningarna angående stölden och trumman förs framåt så får man lite information om samer och deras kultur också. Nu ska jag direkt vara tydlig med att jag inte alls är insatt, så jag vet inte hur mycket som stämmer och hur mycket som är påhittat. Men intressant är det hur som helst.

Ibland kanske samtalen inte känns så flytande som de hade kunnat göra, men det kan jag förlåta den här gången, för det är så inte farligt och resten av boken håller upp det så bra.

Det finns karaktärer att både gilla och avsky i den, vissa som kanske borde vara på de godas sida men som man ändå vill resa ragg och fräsa åt. Andra helt igenom onda som det inte är något tvivel om vilken sida de hör hemma på.
Mest fäster jag mig dock inte vid varken Klemet eller Nina som är huvudpersonerna, det är tvärtom en enstöring som heter Aslak jag tycker mest om, en karaktär som jag i början inte alls trodde att jag skulle gilla. Hans historia, hans sätt att tänka och hur han känner för vissa saker, det fångar mig verkligen.

Och även om det kanske inte verkar som något den här boken skulle kunna göra, så krossade den mitt hjärta.

Plocka upp den! Den är verkligen läsvärd.

4 kommentarer:

  1. Oj, hmm, får se vad jag kan göra för att putta upp den lite i läskön :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju lite pusslande med den där ständigt växande läskön :)

      Radera
  2. Jag läser den just nu! Efter 100 sidor gillar jag vad jag hittills läst :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad kul att du gör det så långt! :)

      Radera