måndag 5 juni 2017

Alex av Pierre Lemaitre


Originaltitel: Alex
Sidor: 406 (Danskt band)
"Alex Prévost blir brutalt överfallen på öppen gata och inkastad i en vit skåpbil. Hennes kidnappare lämnar henne naken i en bur upphängd flera meter över marken i en övergiven fabriksbyggnad. Dagarna går och tiden börjar rinna ut. Blir det hungern, törsten eller råttorna som gör slut på Alex först? Förutom ett osäkert ögonvittne har kommissarie Camille Verhoeven inte ett enda spår att gå på. Ingen identitet på offret, ingen saknad och ingen misstänkt. Men i takt med att han långsamt lyckas nysta upp den unga kvinnans exceptionella historia, blir det allt tydligare för Camille att det inte är något vanligt offer han letar efter. Att rädda Alex liv är snart det minsta av kommissariens bekymmer..."
Alltså jag är kluven. Det här är förvisso en spännande bok med många oväntade vändningar, men jag fastnar ändå inte helt. Jag trodde den skulle vara jätteläskig men det var den inte. Mörk var den däremot, det är ingen munter historia på något sätt.

Visst handlar det om en kidnappning och olika mord så att det inte var en rosa-fluff-berättelse fattade jag ju, men det som ligger bakom allt är riktigt tungt. Ändå kommer vi inte helt överens. För det första stör jag mig i början av boken på hur många gånger ordet "vrålar" dyker upp. Så fort Alex låter så vrålar hon, inte skriker eller utropar eller vad som helst. Hon vrålar och till slut blir det lite för upprepande.

Sen kommer jag bara inte tillräckligt nära antar jag. Berättelsen är spännande men jag känner inte riktigt med någon av karaktärerna. Jag ogillar dem inte ens riktigt. De bara är där.
Men i alla fall, den är spännande och jag kommer nog läsa vidare i den här serien. Det är en trilogi om jag förstått det rätt som handlar om samma polis.

2 kommentarer:

  1. Jag håller med dig om ordet vrålar, jag reagerade också på det. Undrar om det är översättningen som borde ha gjorts annorlunda, jag tycker inte att ordet passar in i den språkliga rytmen. Jag kände inte heller riktigt med någon av karaktärerna, men just det långsamma, svala förhållningssättet gillade jag väldigt mycket. Mest tyckte jag om upplägget, hur historien plötsligt tog nya vändningar och slutet, när man inser innebörden, då lyfte boken ett pinnhål till enligt mig. Som vanligt roligt att läsa dina recensioner, särskilt som du motiverar hur du tänker.
    Hoppas för övrigt att allt är bra med dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tänkte också att det borde vara något med översättningen för det blev lite löjligt efter ett tag. Okej att hon någon gång vrålade, men inte hela tiden. Men hemligheten, anledningarna, det var riktigt bra gjort av författaren! Tack för de fina orden också, de värmde verkligen att läsa!

      Radera