torsdag 22 februari 2018

Hon släpper dig aldrig av Kate Cann


Originaltitel: Leaving Poppy
Sidor: 347 (Kartonnage)
Ålder: 12-15
"Ambers familj tror att hon är på semester i Cornwall, men i själva verket har hon lämnat hemmet för gott. Hon delar hus med några studenter, har ett nytt jobb och nya vänner. Amber har dåligt samvete för att hon övergett sin mamma och sin krävande syster Poppy, de behöver ju henne. Men hon var tvungen att lämna dem för att inte själv brytas ned.
Men när Amber blir sjuk kommer hennes familj och allt ställs på sin spets. Något i huset känner av Poppys närvaro, något ondskefullt och hotande. När Poppy bestämmer sig för att stanna och flyttar upp på vinden växer det sig allt starkare och Amber befinner sig plötsligt mitt i en mardröm."
Jag och Rebecka på Läsa är att leva har kommit på att vi ska låna böcker till varandra. Vi väljer helt enkelt ut en bok ur våg egen hylla som vi tycker att den andra ska läsa av någon anledning. Rebecka hann välja och posta först så det här är en bok jag fått låna av henne. Nu är det min tur att låna henne en när jag skickar tillbaka den här!

Man kan verkligen säga att hon har träffat rätt i sitt bokval. Jag slukade den här boken! Det är en bok som absolut hade dragit min uppmärksamhet till sig när jag var i tonåren och letade efter spökhistorier. Och nu, när jag hunnit bli 30, funkar den fortfarande.

Väldigt stor del av boken sitter jag på nålar, för det är riktigt spännande. På ett sådär krypande, härligt sätt. Andra delar sitter jag med en näve runt hjärtat för att Ambers familjeförhållanden är riktigt obehagliga. Hennes mamma är så frustrerande och hennes yngre syster Poppy är hemsk. De har båda två stora problem som de vägrar erkänna.

Som huvudkaraktär är Amber väldigt lätt att tycka om. Hon gör allt hon kan för att bli fri från sin familj och under bokens gång är det intressant att följa hennes utveckling. Man märker verkligen hur hon ändras och jag gläds med henne när hon börjar hitta sin egen väg i livet.

Den är från 2006 så den har några år på nacken men får ni tag på den så tycker jag absolut att den är läsvärd! Nu ska Rebecka få läsa Vindens skugga, vilket är lite nervöst eftersom det är en favorit hos mig!

onsdag 21 februari 2018

The hate u give av Angie Thomas


Originaltitel: The Hate U Give
Sidor: 446 (Flexband)
"Sextonåriga Starr Carter lever i två världar: den fattiga förorten där hon bor och den fina privatskolan inne i stan. Hennes tillvaro krossas när hon blir ensamt vittne till hur polisen skjuter ihjäl hennes barndomsvän Khalil. Trycket på Starr är hårt, både från polisen och från orten som kräver rättvisa och upprättelse för Khalil. Men även från de som inte vill att Starr ska vittna och de är tydliga med vad hennes vittnesmål skulle innebära. Vad Starr än väljer kommer det att få enorma konsekvenser för såväl hennes eget liv som människorna hon vuxit upp med.
Med en stark berättarröst gestaltas Starrs värld, som är full av konflikter men också full av kärlek. Träffsäkert beskrivs rasismen i skolan, Starrs alltmer ansträngda förhållande till sin vita pojkvän och sin kärleksfulla familj, vars liv inte värderas högt av samhället i stort."
Det här är ju en bok som hyllats överallt. Jag tror inte jag har sett ett negativt ord om den hittills. Så det blev en bok jag läste samtidigt som Rebecka på Läsa är att leva nu under februari!

En av de första sakerna jag tänker på, är att jag nog egentligen borde ha läst den på engelska. Det känns som att en del av känslan i språket faller bort när Starr och hennes familj och vänner pratar en del slang och det blir lite platt när det ska vara på svenska. Men jag vänjer mig efter ett tag i alla fall och det slutar vara något som gör läsningen hackig.

Annars är det en jättebra bok, jag förstår absolut alla hyllningar den fått. Den tar upp viktiga ämnen och lyckas till 99% göra det på ett sätt som känns naturligt insatt i berättelsen. Endast vid ett tillfälle kommer det ett samtal där jag verkligen hajar till och tänker att det blir lite för onaturligt, det flyter inte på lika smidigt som resten av boken.

Men den är som sagt jättebra. Jag sitter med tårar i ögonen flera gånger och andra gånger slår hjärtat hårt av hur orättvist och fel det som händer är. Starr och de runt henne målas upp otroligt bra, de blir levande och jag sträckläser i stort sett boken för att få veta hur det ska gå.

Jag är glad att den äntligen blev läst och rekommenderar den verkligen.

tisdag 20 februari 2018

Peter Pan av J.M. Barrie (Månadens klassiker)


Originaltitel: Peter Pan
Sidor: 185 (Pocket)
"From the moment when Peter Pan and his irritable fairy friend Tinker Bell fly in through the nursery window, the story casts a magic spell. The Darling children are carried away to the Neverland where they meet the Lost Boys, watch shy mermaids playing in the blue lagoon and encounter Captain Hook and his wicked pirate band..."
Årets andra klassiker läst! Den här var...annorlunda och lite oväntad skulle jag nog säga.

För mig har Peter Pan alltid varit den historia jag lärt mig från den tecknade Disney-filmen. Nu är det väldigt länge sedan jag har sett den, men jag blev lite chockad över den mörka känslan som gömmer sig i boken, det är i alla fall så jag uppfattar det. Jag har en tung känsla i mig när jag läser, inte hela tiden men den finns där då och då.

Peter Pan är egentligen ingen sympatisk karaktär. Han är självisk och mallig och bryr sig inte mycket om andras åsikter eller känslor. Får någon en bra idé snor han den direkt och hävdar att det är han som kom på den. Det känns lite olustigt när Wendy börjar agera mamma åt alla pojkar på ön och hon pratar med Peter som om barnen vore deras. Medan Peter ofta är ute på egna äventyr är hon hemma och tar hand om pojkarna. Boken har ju så klart några år på nacken så det kanske inte är konstigt att det är så den skrivits men det är ju något jag reagerar på i alla fall.

Samtidigt är det en berättelse fylld av magi, äventyrsglädje och önskan om att aldrig behöva växa upp och ta ansvar. På mina klagomål här uppe kanske det verkar som att jag inte tycker om den, och det har tagit mig ett ganska bra tag att lista ut vad jag faktiskt tycker. Men jag har till slut kommit fram till att jag tycker om den, för vad den är. Jag är väldigt glad över att den är läst!

Jag tar det här inlägget varje månad och passar på att kolla läget med er andra som hänger på, hur går det för er? Vilken bok blev det i februari? :)

måndag 19 februari 2018

Naomi´s Room av Jonathan Aycliffe


Originaltitel: Naomi´s Room
Sidor: 216 (Pocket)
"Charles and Laura are a young, happily married couple inhabiting the privileged world of Cambridge academia. Brimming with excitement, Charles sets off with his daughter Naomi on a Christmas Eve shopping trip to London. But, by the end of the day, all Charles and his wife have left are cups of tea and police sympathy. For Naomi, their beautiful, angelic only child, has disappeared. Days later her murdered body is discovered.
But is she dead?"
Det här var boken jag fick hem när jag testade Blind Date with a Book för ett tag sedan! Hade aldrig hört talas om den tidigare så det var spännande att ge sig in i något helt nytt.

Och jag måste säga att jag är imponerad av boken! Det är en riktig spökhistoria. Stämningen i största delen av boken är otroligt obehaglig. Så pass att jag faktiskt var tvungen att lägga undan den till slut när det började närma sig mitt i natten, det blev lite för krypande för att fortsätta läsa.

Det är en bok där det övernaturliga smyger sig på. Sakta men säkert börjar allt rasa samman. Och det gör så ont att läsa för det börjar så lyckligt! Charles, Laura och Naomi är lyckliga i sin lilla familj och det är jul och allt är perfekt. Sen försvinner Naomi och hittas mördad, det är där allt börjar, men först är det bara sorgen som äter upp föräldrarna. Det tar ett tag innan de inser att något annat också är väldigt, väldigt fel.

Tummen upp för den här! Det var en riktigt positiv överraskning!

torsdag 15 februari 2018

Frågor jag fått om Förintelsen av Hédi Fried


Originaltitel: Frågor jag fått om Förintelsen
Sidor: 146 (Inbunden)
"I över trettio år har Hédi Fried rest runt i svenska skolor för att tala om Förintelsen. Vittnesmålet om hur hennes familj deporterades från sin hemstad, och hur hennes föräldrar mördades i Auschwitz, har berört tusentals elever landet runt. Ofta är det i mötet med elevernas frågor som katastrofens omfattning blir som allra tydligast. Det är direkta, konkreta frågor som bottnar i en grundläggande känsla för humanism. Tillsammans hjälper de till att göra ett ofattbart skeende mer begripligt. Hédi Fried är en av få överlevande som finns kvar och kan berätta sanningen. I Frågor jag fått om Förintelsen besvarar hon ett urval av de frågor hon fått genom åren, frågor som nu för första gången samlas i en bok. Bara genom att fortsätta ställa de svåra frågorna kan vi undvika att upprepa historiens övergrepp."
Det blev en till bok om Förintelsen på väldigt kort tid. Jag har tyvärr aldrig sett Hédi föreläsa, det önskar jag verkligen att jag hade haft chansen att göra. Men nu har jag i alla fall läst hennes bok med svar på några av de frågor hon brukar få.

Det är en kort bok men med tungt innehåll. Igen, det är så obeskrivligt svårt att föreställa sig alla fasor som de fick utstå. Hon berättar också om livet efteråt, mardrömmarna och hur hon fick lära sig att släppa både rädsla och hat. Hon och hennes syster kom båda till Sverige och båda har ägnat sig åt att föreläsa om det som hänt, så det inte ska glömmas bort, så det inte ska hända igen.

Även den här tycker jag skulle fungera bra att läsa tillsammans och prata om, i familjen eller i en klass. Det är en viktig bok! Jag kommer garanterat plocka upp hennes andra böcker och läsa även dem.

onsdag 14 februari 2018

Passagen av Simon Stålenhag


Originaltitel: Passagen
Sidor: 143 (Inbunden)
Recensionsexemplar: Från Fria Ligan, tusen tack! 
"Året är 1997. En tonåring är på rymmen genom ett dystopiskt USA tillsammans med en liten gul robot. Längs vägarna reser sig vraken efter enorma krigsdrönare tillsammans med skräpet från ett högteknologiskt konsumtionssamhälle i förfall. Medan de närmar sig kusten faller världen samman i allt snabbare takt, som om civilisationens ihåliga kärna till slut kollapsat bortom horisonten."
Wow, vilken upplevelse det här var. Jag har aldrig läst något av Simon Stålenhag tidigare men jag vill absolut ha mer nu!

Passagen är en bok som består till stor del av det visuella. Det är helt otroliga bilder av underliga maskiner och vrak som reser sig upp i vad som annars skulle vara vanliga omgivningar. Men inget i Passagens värld är vanligt. Människorna har fått hjälmar som de kan fly vardagen med, men det blir svårare och svårare att ta sig tillbaka till verkligheten. Allting rasar och det är i den världen som Michelle och roboten Skip tar sig fram. Det är inte mycket text på varje sida men ändå får man veta så mycket mellan raderna och det tycker jag är riktigt bra gjort. Sakta målas allting upp och det är väldigt svårt att lägga undan boken innan sista sidan är läst.

Det är en lågmäld, obehaglig känsla i berättelsen och den lyckas krypa in under huden på mig. Där stannar den kvar även efter att boken tagit slut och det var nästan så jag förväntade mig att världen skulle ha kraschat under tiden som jag satt och läste.

Jag känner mig golvad och önskar att jag hade författarens andra böcker hemma så jag kunde läsa vidare direkt.