torsdag 23 november 2017

The Vicar Woman av Emma Rendel


Originaltitel: The Vicar Woman
Sidor: 176 (Pocket)
"A female vicar arrives on a small island to take up a new post. It is a strange opportunity: the parish is brand new, and set up by the community itself, who have built themselves a church modelled on St Peter's Basilica. The vicar is surprised and delighted by the enthusiastic welcome she receives. The church is full day after day, and the parishioners compete for her attention. Not many are interested in discussing spiritual matters however, and as she gets to know them, the vicar becomes aware of a split in the community; a terrible secret that is not spoken of, but which plagues the island, pitting neighbour against neighbour. She hears whispers of a missing young girl whose parents died in a mysterious blaze, of secret abortions, and of a fearsome ghost."
Den här boken blev jag tipsad om hos en av mina favoritbooktubers, Hannah Tay. Hon pratar ofta om böcker som jag aldrig hört talas om och jag blir ofta inspirerad att läsa det hon visar. Så den här beställde jag för ett tag sedan.

Det handlar alltså om en präst, hon kommer till en ö där det bara bor runt 50 personer. De har byggt en överdrivet stor kyrka åt henne och verkar väldigt angelägna om att hon ska trivas och tycka om dem. De pratar och pratar och pratar, hon upptäcker att det bara är när de tror att hon inte är i närheten som de faktiskt är tysta.

Sakta börjar hon förstå att något är fel. Något hemskt har hänt på den här ön, något som har med en liten, försvunnen flicka att göra. Och öborna försöker i sina väldigt vaga ordalag skylla på alla utom sig själva. De visste inget, de kunde inget göra, hon var ju så konstig och hennes pappa var ju faktiskt en vän. Det är sådana små hintar man får om vad som hänt, tillsammans med de väldigt speciella illustrationerna. Ibland syns där en liten flicka som skrämmer slag på öborna, men prästen verkar aldrig se henne.

Jag älskade den här. Det är en obehaglig men viktig berättelse. Om vuxna som vänder ryggen till, som vägrar se sina egna fel och vad som kan hända. Tecknarstilen är otroligt speciell, jag har aldrig sett någon som liknar den. De svartvita illustrationerna gör allt levande, speciellt när det ska visa hur de här öborna verkligen försöker prata bort fokus från vad som hänt. På många sidor är bakgrunden full av "bla bla bla bla bla" samtidigt som flera pratbubblor och karaktärer tar upp plats.

Rekommenderar den verkligen!

onsdag 22 november 2017

Ett jävla solsken av Fatima Bremmer


Originaltitel: Ett jävla solsken
Sidor: 375 (Inbunden)
"Hon var den ostyriga pojkflickan som skickades hemifrån för att bli snäll och foglig. Men Ester Blenda Nordström lät sig aldrig tämjas.
Som Sveriges första undersökande reporter gjorde hon det ingen annan vågade. Under falsk identitet slet hon som piga på en bondgård, hon levde ett halvår med samer i Lapplands piskande snöstormar och reste som tredjeklasspassagerare med fattiga emigranter till Amerika. Hon räddade hela byar från svältdöden under finska inbördeskriget och deltog i en flera år lång expedition till ett farligt vulkanområde i Sibirien. De banbrytande reportage som hon tog med sig hem förändrade den svenska journalistiken.
Ester Blenda Nordström var en av sin tids pionjärer och stjärnor. Hyllad, beundrad och vän med personer som Anders Zorn, Evert Taube och Elin Wägner. Hon körde motorcykel, rökte pipa och trotsade alla normer som begränsade kvinnors liv i början av 1900-talet.
Men så plötsligt tystnade hennes starka röst. De spektakulära äventyren och kampen för ett liv på egna villkor visade sig ha ett högt pris."
Innan jag började jobba i bokaffären hade jag aldrig hört talas om Ester Blenda Nordström. Men vi hade hennes böcker inne och ibland frågade folk efter dem så på det viset kom jag i kontakt med namnet till slut. Fast jag hade fortfarande ingen koll på vem hon var, vad hon hade gjort. Så nu när den här biografin om henne blivit nominerad till Augustpriset tyckte jag det var dags att ta reda på det.

Och nu efteråt känner jag, varför läste vi inget om henne i skolan? Jag hade mycket hellre läst om henne, eller läst hennes böcker, än att lära mig rabbla årtal som jag inte alls kommer ihåg något av idag. Hade jag läst om Ester Blenda i högstadiet hade jag fortfarande kommit ihåg det, det är jag övertygad om.

Vilken otroligt stark människa hon verkar ha varit. Självständig, tuff, modig och med så otroligt mycket viljestyrka. Samtidigt så skör och sårbar med ett mörker i sig som kom fram då och då. Det är omöjligt att inte tycka om henne och känna med henne genom hela boken. Det är fascinerande läsning om ett liv som verkligen kan kallas speciellt. Vilka upplevelser hon hade! Jag satt med andan i halsgropen när hon var ute och luffade i Amerika, trots att jag förstod att hon skulle klara sig.
Något som gjorde mig förvånad var att läsa om hennes kopplingar till Kiruna, min hemstad. Hon hade tydligen en nära vänskap med stans grundare, Hjalmar Lundbohm.

Nu är den väckt i mig, viljan att veta mer om henne. Den där känslan jag får efter att ha läst en riktigt bra faktabok. Har ni inte hört talas om Ester Blenda Nordström? Då är det dags nu så ta och plocka upp Ett jävla solsken. Jag ska ge mig på att läsa hennes egna böcker så snart jag kan.

tisdag 21 november 2017

Veckans topplista - Böcker jag inte alls tyckte om i år (hittills under 2017)


Det här ska bli en intressant vecka att hoppa runt bland alla svar och se vilka böcker som inte varit så populära hos alla olika bloggare! :) Kul tema Johanna!


Det är inte att jag hatade den här boken, men den lämnade mig oberörd. 


Den här hade jag höga förhoppningar på men nej, den gjorde mig besviken. 


Jag vet att många tycker bra om den här boken men jag blev bara irriterad.


Har sett att många tycker om den här också men för mig var den bara rörig och det kändes som att för många berättelser trängdes i samma bok. 


Jag gillade författarnas tidigare trilogi och trodde att jag skulle tycka om den här också men nej. Här var det alldeles för mycket självskadebeteende och jag fick skumma igenom ganska mycket.

måndag 20 november 2017

De sju systrarna av Lucinda Riley


Originaltitel: The Seven Sisters
Sidor: 539 (Inbunden) 
Serie: De sju systrarna (del 1)
Recensionsexemplar: Från Bazar förlag, tusen tack! 
"Maia DAplièse och hennes fem adoptivsystrar samlas i sitt barndomshem Atlantis, ett vackert slott vid Genevasjöns kust, efter att deras adoptivfar, den mystiske miljardären Pa Salt, har gått bort. Underligt nog har han redan begravts till havs, men varje syster tilldelas varsin ledtråd som ska vägleda henne i sökandet efter sitt ursprung. 
Maias ledtråd leder henne till en förfallen herrgård i Rio de Janeiro. Väl där börjar hon lägga samman pusselbitarna
Åttio år tidigare, 1927, under Rios Belle Epoque, planerar Izabela Bonifacios far för hennes giftermål in i aristokratin. Under tiden arbetar arkitekten Heitor da Silva Costa på en kristusstaty som ska kallas Cristo Redentor och behöver resa till Paris för att finna den rätta skulptören som kan färdigställa hans verk. Den äventyrslystna och passionerade Izabela övertalar sin far att låta henne följa med Heitor och hans familj till Europa innan sitt giftermål. Där, i Paul Landowskis studio utanför Paris och på de intima kaféerna i Montparnasse träffar hon den unga och ambitiösa skulptören Laurent Brouilly, och genast vet hon att hennes liv aldrig kommer bli sig likt."
Alltså, herregud, vilken resa den här läsningen har varit! Jag blev först intresserad när jag läste att berättelsen var löst baserad på legenderna om de sju systrarnas stjärnkonstellation. Redan där kände jag att det här kan bli något speciellt.

Och det blev det verkligen. Jag älskar den här boken! När jag skriver det här inlägget har jag precis slagit ihop pärmarna och jag vill bara hoppa tillbaka in. Jag var inte alls redo att släppa taget och lämna karaktärerna, inte ens efter över 500 sidor.

Ofta när jag läser en bok som hoppar mellan nutid och dåtid brukar jag känna att ena delen av berättelsen är bättre än den andra. Det blir som att författaren tappar något i ena delen, mer energi läggs på den andra. Men här fångar båda två mig lika mycket. När jag inte läser om Maia funderar jag hur allt ska gå för henne. När jag istället läser om henne funderar jag lika mycket på hur livet ska lösa sig för Izabela.

Det här är en sådan läsupplevelse då jag har svårt att få ut precis hur mycket jag tyckte om den i ord. Känslan i bröstet är nästan överväldigande men det är frustrerande svårt att omvandla den till något som andra ska förstå.

Den här boken är magisk helt enkelt. Andra delen kommer 2018 och jag kommer vänta otåligt!
"Låt aldrig din rädsla bestämma ditt öde." - sid. 73

fredag 17 november 2017

Favoritförfattare - Dean Koontz

Här kommer video nummer två om mina favoritförfattare! Den här gången är det dags för Dean Koontz :).


torsdag 16 november 2017

Karne: Skriet från häxberget av Kristina Suomela Björklund


Originaltitel: Karne: Skriet från häxberget
Sidor: 182 (Häftad)
Recensionsexemplar: Från författaren, tusen tack!
"Vad skulle du göra om du hamnade i tiden när jakten på häxor var som värst och du själv blev jagad både då och i nutid? 
Märit och hennes kollegor på Ödets förlag får besök av en gammal kvinna som berättar en aldrig tidigare avslöjad historia om häxprocesserna i Ångermanland. Hon vill att de ska skriva den åt henne. Efter besöket börjar Märit drömma mardrömmar så verkliga att det känns som om hon upplever dem på riktigt. I drömmarna bor hon i en stuga i Torsåker och tiden är den när prästerna fick barn att peka ut kvinnor som tagit med dem till Blåkulla och besökt den Onde."
Det här var en väldigt intressant och spännande berättelse! En historisk roman som blandar in lite tidsresor. Jag försökte under läsningen komma på vilka andra böcker jag läst om häxprocesserna men jag kom faktiskt inte på några. Det enda jag minns är det jag läst i skolan.

När det gäller att hoppa i tiden kan det bli lite förvirrande om inte författaren skriver det på ett bra sätt men här tycker jag att Björklund har klarat det väldigt smidigt. Det finns en röd tråd i när tidshoppen händer och övergångarna är jämna och bra.

Både historien i nutid och dåtid är nervslitande vissa gånger, och frustrerande och sorgliga andra. Det enda jag egentligen kan klaga på är att den gärna hade fått vara lite längre och gå djupare in på ämnet. Och det är ju på sätt och vis inget klagomål utan bara positivt att jag ville ha mer av boken.

onsdag 15 november 2017

Nyckeln till Hinsides av Albin & Karin Alvtegen



Originaltitel: Nyckeln till Hinsides
Sidor: 180 (Inbunden)
Serie: Hinsides (del 1)
Ålder: 9-12
Recensionsexemplar: Från Brombergs förlag, tusen tack!
"Huset Trakeborg har stått tomt i många år sedan den mystiske ägaren spårlöst försvunnit. De 12-åriga tvillingarna Linus och Linnéa flyttar in över sommaren, tillsammans med sin mamma som ska restaurera huset. Linnéa är svårt handikappad sedan födseln och Linus ser inte fram emot en sommar i ett ödsligt hus mitt ute i ingenstans, utan något att göra. Men redan första natten hör han underliga ljud i väggarna och snart börjar saker försvinna. När Linus letar efter ledtrådar i huset hittar han en nyckel under några uppbrutna golvbrädor. Vem har gömt nyckeln - och vart leder den?
Detta är upptakten till ett oupphörligt spännande läsäventyr för fantasyälskare. Nyckeln som Linus hittat för honom snart till en helt annan värld, Hinsides. Hittills har bara en människa hittat dit: Trakeborgs mystiske och numera försvunna ägare. De olika varelserna som bebor Hinsides fruktar att portalen som oavsiktligt öppnats mellan världarna hotar att förstöra allt levande. Snart blir Linus indragen i en gastkramande kamp på liv och död. Till sin hjälp har han Lionora, en flicka i Hinsides som verkar vara en kopia av Linus syster Linnéa..."
Egentligen har jag inte haft så mycket koll på vad den här boken handlade om, förutom att det hade något att göra med en annan värld som man kommer till genom det här stora, underliga huset där Linus och Linnéa ska spendera sommaren. Och det är verkligen nog för att få mig intresserad, Narnia-älskare som jag är.

Det är en väldigt snabbläst bok. Det tog mig inte ens en dag att avsluta den. Dels är den lättläst, dels är den otroligt spännande och jag ville inte lägga ner den innan jag hade fått veta hur allt slutade. Eller i alla fall hur det slutade i den här delen, jag har ju även del två här hemma som jag ska fortsätta på. Och det gör mig glad! För det här var verkligen bra, jag tycker om Linus, han är en mogen och ansvarsfull kille som bara vill att hans mamma ska bli glad på riktigt igen. Han tar även mycket ansvar för sin syster, Linnea, som sitter i rullstol och varken kan prata eller röra sig.

Han är en stark huvudkaraktär som jag bryr mig om från sida ett. Hans glädje, sorg och rädsla är känslor jag delar under tiden jag befinner mig i hans värld. Sedan kan jag också känna igen mig i hans sökande efter magiska saker i vår verklighet, det kommer alltid finnas en liten del av mig som är säker på att det i någon garderob någonstans gömmer sig en öppning till ett magiskt land och så vidare.

Utspridda genom boken finns det dessutom några helt otroliga svartvita illustrationer. De ger extra liv till berättelsen och gör det lätt att föreställa sig en del av de ovanliga varelser som bor i Hinsides.

Nu närmar det sig sakta men säkert jul och jag skulle helt klart rekommendera det här som en julklapp till den fantasyälskande bokslukaren i åldern 9 till 12. Den är spännande och fartfylld samtidigt som den beskriver starka familjeband och tar upp många olika känslor och frågeställningar.