onsdag 24 augusti 2016

Vi som älskade och hatade så av Mari Åberg


Originaltitel: Vi som älskade och hatade så
Sidor: 315 (Danskt band) 
Serie: Fristående sista del i en trilogi
Recensionsexemplar: Överraskning från Lava förlag, tack! 
"Vi som älskade och hatade så är en känsloladdad avslutning på berättelsen om Hanna och Göran. Med en målande berättarstil skapar Mari Åberg en värld vars miljöskildringar och karaktärer håller kvar sin läsare länge. Paret som vi lärt känna i de två tidigare delarna av den fristående trilogin kommer äntligen att korsa varandras vägar i den tredje och sista delen.
Platsen för deras ödesmättade möte är Stockholm och året är 1944. Trots att deras liv har börjat med vitt skilda förutsättningar bär båda på hemligheter, sorger och löften de inte har kunnat hålla. Skuld, skam och bekräftelsebehov är kraftfulla drivkrafter. Hur kommer deras bördor att påverka det liv de skapar tillsammans?"
Liten förvarning, det här kommer bli ett ganska personligt inlägg för det är omöjligt för mig att skriva det på något annat vis.

Det här är en jobbig bok. På ett sätt landar den alldeles för nära mig själv för att jag ska veta vad jag ska skriva om den. Det är så mycket som gör mig upprörd. Vilket inte alls är för att den är dålig. Tvärtom så är den väldigt bra, den är full av känslor och jag tycker den är välskriven. Trots att jag inte läst de två tidigare delarna så kommer jag lätt in i berättelsen och sedan flyter det på. Det går lätt att leva sig in i allt som händer.

Det som är jobbigt, är att den får det att krama åt hårt runt mitt hjärta av ångest. Göran har nämligen problem med alkohol och när jag växte upp kom det in en person i mitt liv som också hade det, och jag avskydde det. Avskyr det. Det här gör att jag inte tycker om Görans karaktär, alls. Han är absolut välskriven, men de bra perioder han har gör inte så att jag förlåter de hemska saker han utsätter sin familj för när han är full. Boken slänger mig tillbaka till jobbiga minnen och jag tror mitt hjärta slår dubbelt så hårt under större delen av läsningen. Jag inser nu när jag skriver att jag också slår hårdare än vanligt på tangenterna för att jag fortfarande är upprörd.

Det är en riktigt bra bok, att den rör upp så här mycket i mig är ju ett tydligt tecken på det. Vill du läsa om livet och relationer i dåtidens Sverige så kan jag verkligen rekommendera den. Nu ska jag inte skriva mer för jag är rädd att min stackars dator får en hjärtattack om jag fortsätter behandla tangenterna så här.

tisdag 23 augusti 2016

Where is George? & Sam's Birthday av Douglas Foley


Originaltitel: Where is George? 
Sidor: 45 (Inbunden)
Ålder: 6-9 
Recensionsexemplar: Från Lava förlag, tack! 


"Jamie vaknar upp en morgon och känner att något är fel. Efter en stunds sökande inser han att hans älskade nalle George saknas. Vad har hänt? Jamie och hans hund Lucy ger sig ut för att leta..."








Originaltitel: Sam's Birthday
Sidor: 43 (Inbunden)
Ålder: 6-9
Recensionsexemplar: Från Lava förlag, tack! 

"Det är sommarlov och regnet öser ner. På hunden Lucys morgonpromenad träffar Jamie sin kompis Zoe och de bestämmer sig för att baka en födelsedagstårta till sköldpaddan Sam, som de bestämt tror fyller 50 år..."








De här två böckerna dök upp som överraskning i brevlådan och jag måste ju säga att jag inte har barn eller är lärare eller något liknande. Så jag kan bara utgå från egna tankar och känslor om dem, inga egna erfarenheter med barn. Jag själv skulle garanterat tyckt om dem när jag var yngre, eftersom det finns djur med i dem. Allt som handlade om djur var bra. 

Böckerna är uppbyggda med korta engelska meningar och på varje uppslag svävar några ord/fraser ur meningarna också för sig själva tillsammans med en svensk översättning. Det gör att man på ett ganska lekfullt sätt lär sig de lite svårare orden som kan finnas i berättelsen och kan försöka lista ut vad hela meningen innebär. 

Illustrationerna är fina och färgglada. Jag kan tänka mig att de verkligen hjälper till att hålla intresset och nyfikenheten uppe under läsningen. 

måndag 22 augusti 2016

Älvkorset av Jenny Töredal


Originaltitel: Älvkorset
Sidor: 231 (Häftad)
Serie: Första delen i en planerad trilogi. 
Recensionsexemplar: Från författaren, tack! 
"Röda ögon såg bistert ut i den mörka natten. Den mäktige var arg. Mycket upprörd. Irriterat vred han sina händer. Jag befann mig i en tät skog. Vinden blåste. Det var isande kallt och jag hade bara nattlinne. Varför hade jag så lite kläder på mig? Jag var rädd. Varför var jag här? Röda ögon borrade sig in i mig. Den mäktige ville ha mig. Han var ute efter mig. Han gick emot mig, steg för steg. Allt närmare. Jag kunde inte röra mig.
En ung kvinna ärver ett magiskt smycke. Ett smycke som tillverkades för länge, länge sedan, i en annan tidsålder än vår. Det magiska smycket tillverkades djupt inne i De otämjda bergen och fick bära namnet Älvkorset. Dess magiska egenskaper skulle ge beskydd emot onda krafter. Men vem som helst kunde inte använda smyckets krafter. Det måste vara rätt bärare. Älvkorsets bärare, och smycket kunde bara användas av den som knöts till dess kraft via blodsband. Den unga kvinnan blir Älvkorsets bärare och hon dras in i en kamp emot onda krafter. En kamp på liv och död."
Det här är en väldigt underhållande och snabbläst fantasyberättelse. Ella, som ärver det magiska smycket, blir lämnad ensam i en parallell värld när hennes mormor går bort. Allt hon egentligen vet är att hon måste ligga lågt och hålla smycket gömt från många olika krafter som är ute efter det.

Hon blir dock upptäckt av Widas väktare, en riddarorden som upprätthåller lag och ordning i den här världen. Hennes mormor har varnat henne för att lita på dem, men till slut börjar hon tvivla, de verkar inte vilja henne något ont. Även om deras världsuppfattning krockar ganska ordentligt. Ella kommer nämligen från vår värld, men i den här andra råder nästan en medeltidsålder. Det är väldigt hårt att männen bestämmer, kvinnor får inte bära vapen, de ska beskyddas. Ella håller som ni kanske förstår inte med och det gör att många konflikter uppkommer.

Den är väldigt spännande och lagom lätt för mig som brukar bli lite skrämd av stora, tjocka fantasyböcker med kartor och allt möjligt. Jag tycker verkligen om den här. Visst sitter jag och kokar av frustration ibland av hur gammaldags syn männen i Wida har, men det är ju en del av berättelsen och Ella bråkar på ganska bra för att få dem att ändra sig. Till slut kommer även en annan självständig kvinnlig karaktär in i bilden och jag hoppas att hon får ännu mer plats i fortsättningen!

Det enda jag störde mig på var att det lite väl ofta dök upp sexiga och charmiga leenden. Förutom det njöt jag av läsningen och vill veta hur det går!

fredag 19 augusti 2016

Lite allmänt bokprat

Trevlig helg på er! Har ni några roliga planer?
Själv ska jag jobba, förvisso bara 3 timmar i morgon och 4 på söndag. Så jag ska väl hinna läsa en del också hoppas jag.
Dels ska jag läsa ut The Shock of the Fall av Nathan Filer som har varit min lunchbok den här veckan, dels ska jag börja ordentligt på Ett veck i tiden av Madeleine L'engle som jag verkligen ser fram emot.

Jag hoppas att jag dessutom ska kunna börja på någon deckare eller skräckis. Jag har läst så många böcker nu som handlar om psykiska ohälsa på olika vis. Det har varit bra böcker men det blir tungt efter ett tag. Så efter Filers bok får det bli en paus i det ämnet. Nu vill jag ha något av Stephen King eller en riktigt spännande deckare.

I och för sig har jag på Storytel laddat ner The Amityville Horror av Jay Anson. Kanske det vore något att börja lyssna på?

Till veckan kommer jag ha mer ledig tid också, så då tänkte jag passa på att filma lite videos. När jag var i Kiruna frågade jag på Instagram om jag skulle göra en video med mina barndomsfavoriter. Det gjorde jag också, men sedan lyckades jag radera den och blev så frustrerad att jag inte kommit mig för att göra en ny på ett tag. Men nu tänkte jag ta tag i det, det blir inte riktigt samma böcker eftersom inte alla fick följa med mig hem, men några blir det i alla fall!

Jag hoppas ni får en jättebra helg!

torsdag 18 augusti 2016

Jetlag av Bobbi Sand


Originaltitel: Jetlag
Sidor: 307 (Kartonnage)
Recensionsexemplar: Från författaren, tusen tack!
"Alla människor har sina hemligheter. En del handlar om sex. Andra handlar om skuld. Några handlar om saker man vill göra men inte vågar. 
Jonna är ihop med trygga Mattias sedan sju år tillbaka, men plötsligt blir hon förälskad i tretton år yngre Mika. Mika i sin tur är malplacerad, lever i en fantasivärld och kan inte visa sitt rätta jag för någon. I närheten av dem båda finns Adrian, en karismatisk rocksångare som drabbas av en sjukdom han alltid tycks ha väntat på.
Jonnas och Adrians vägar strålar samman via den lilla sexleksaksbutiken Silver & Salt, en plats där fantasier kan födas och vingar prövas. Men går det verkligen att få ihop drömmar och verklighet?"
Jag har läst Bobbi Sands tidigare böcker och tyckt bra om alla. Det är verkligen spännande att se hur hon utvecklas som författare och i Jetlag tycker jag att hon levererar sin bästa berättelse hittills.
Det jag alltid gillar med hennes böcker är att man får följa lite ovanliga karaktärer och de bär alltid på något som tynger dem. Det är inte alltid lyckliga slut och verkligen inget fluff.

Så är även fallet i Jetlag. Här tar hon genom Jonna upp tanken på att alla kanske inte är gjorda för att bara ha en partner, kanske kan man älska flera. Adrian har å andra sidan bestämda åsikter om att det bara funkar att vara med en och det är så det borde vara. De två kraschar ganska ordentligt med varandra men samtidigt finns det något där mellan dem.

Sen har vi Mika. Å Mika. Det är en kille som inte har det lätt inne i sitt eget huvud. Han är så svår att få grepp om. I boken beskrivs han som sagolik och jämförs med en fjäril en gång och även för mig som läsare så är han så flytande, det kanske låter underligt men det är det mest passande ord jag kan komma på. Samtidigt som det märks att han mår otroligt dåligt. Det är något som håller på att äta upp honom. Jag blev riktigt illa till mods flera gånger när jag läste hans tankar, de var så tunga och kröp in under skinnet på mig.

Författaren gör verkligen ett grymt bra jobb med att måla upp de här tre väldigt olika karaktärerna och deras liv för mig. Det är en intressant berättelse full av känslor, tankar och viktiga ämnen.

onsdag 17 augusti 2016

Hold still av Nina LaCour


Originaltitel: Hold Still
Sidor: 229 (Häftad) 
"That night Ingrid told Caitlin, I'll go wherever you go. But by dawn, Ingras was dead and Caitlin was alone. Suddenly Caitlin has to deal with a completely unfamiliar life - a life without the art, the laughter, the music and the joy she shared with her best friend. 
When she finds the journal Ingrid left behind, Caitlin gets a chance to learn about another side of her friend; the journal becomes her guide as she deals with forging new friendships, finding a first love, and learning to live without the one person who knew her best."
Det känns som att jag läst många böcker nu med jobbiga ämnen. Hold still behandlar precis som Som stjärnor i natten psykiska ohälsa. Men den här fokuserar mer på de som blir kvar efter ett självmord, sorgen, smärtan, försöken att förstå när man inte sett det komma. Caitlin har skuldkänslor för att hon inte förstod, att hon inte kunde hjälpa. Det är i den här resan man får följa henne, hur hon sakta upptäcker att det är okej att le, att få nya vänner, att bli kär och uppleva allt det där som hon skulle ha delat med sin bästa vän, men som hon nu får gå igenom ensam.

Till hjälp har hon Ingrids dagbok som hon hittar gömd under sin säng. Där finns de innersta tankarna och känslorna, de som Ingrid gjort allt hon kan för att dölja. Dagboksanteckningarna är egentligen inte så många, inte så stor del av boken, men de gör ont att läsa. Det känns som att hjärtat stannar på mig när jag får ta del av hur dåligt hon mått, på alla olika sätt hon söker smärta och samtidigt, ibland, glimtar till med hoppet om att hon kanske kan må bra en dag.

Boken finns på svenska och heter då Jag går dit du går, den är i kategorin unga vuxna men jag tror även många äldre kan tycka om den. Den har ett vackert språk, välskrivna karaktärer och det är en bok som kommer att leva kvar i mig länge.

tisdag 16 augusti 2016

Väck mig när det är över av Anne-Lie Högberg


Originaltitel: Väck mig när det är över
Sidor: 252 (Inbunden)
Serie: Fristående uppföljare till Det kommer aldrig mer vara du
Recensionsexemplar: Från författaren, tusen tack! 
"Inte får man cancer på julafton? 
Tidigt på julaftonsmorgon tassar Agnes upp och duschar. Hon njuter av att vara uppe helt själv innan alla i den stora familjen vaknar. När hon känner knutan i bröstet slår hon bort de skrämmande tankarna på att det skulle kunna vara cancer och säger inget till sin man Tobias. Hon har fullt upp med att hantera konflikterna mellan tonåringarna i den nybildade familjen. Dessutom rasar visionen om en perfekt jul när hon inser att hennes syster bär på en fruktansvärd hemlighet.
När motgångarna hopar sig måste Agnes hålla hårt i det hon tror på. Denna gång är det full storm och döden flåsar henne i nacken. Allt ställs på sin spets och stora bekymmer blir små när hennes livs största kamp ska övervinnas. Hon måste överleva!"
Jag har läst Högbergs första bok, Det kommer aldrig mer vara du, och tyckte verkligen om den. Ändå tvekade när jag fick frågan om jag ville läsa den här, för ämnet skrämmer mig. Jag var rädd att det skulle vara jättejobbigt att läsa den. Inte för att jag har personliga erfarenheter, mer att jag bär på en rädsla för att få det.

Men till slut tackade jag ja, jag ville veta hur det gick för Agnes. Och det är jag ändå glad att jag gjorde. Högberg skriver på ett sätt som gör att sidorna bara flyger fram, trots det tunga ämnet så går det fort för mig att läsa ut den. Allting gör så att jag blir indragen och berörs, inte bara sjukdomen, men även familjelivet. Jobbet med att få tonåringar från tidigare förhållanden att komma överens och kunna bo tillsammans. Bråket med en älskad syster. Det blir aldrig tråkig läsning, alltid är det något som drar mig framåt eftersom jag måste få reda på hur det ska gå.

Det är smärtsamt och rent ut sagt skitläskigt vissa stunder, när hon inser att hon har cancer. Att risken finns där, hon kanske inte klarar sig. Gå och dra något gammalt över er, monster under sängen och allt jag brukar läsa om, det här gör mig rädd. Och jag blir rädd eftersom det är skrivet med så mycket känsla och trovärdighet. Agnes hade lika gärna kunnat vara en riktig människa istället för en karaktär i en bok.

Jag rekommenderar både Det kommer aldrig mer vara du och Väck mig när det är över till alla som letar bra och starkt berörande böcker.